Jag hade gått i snart en timme och skulle ta mig hem den svåra vägen. (Vilket är rätt typiskt mig). Men vid den svåra vägen så är det ett stup rakt ner. Ser det kanske lite på bilden åvanför. Och det är väldigt jobbig väg. Så jag skulle vara duktig och stoppa ner kameran i väskan. Så jag öppnade väskan och skulle ta fram den. (Den hängde på ryggen, ni vet en sån där liten systemkamera väska.) Men det lilla linsskyddet som låg i väskan skulle självklart då hoppa ur och LÅNGSAMT åka nerför. När jag trodde den skulle stanna så fortsatte den. Så där typiskt som bara händer när man har otur.

Iallafall så fick jag ju då kana ner för detta "Stupet" för att hämta upp det. Och det var löv så det var jättehalt! Samtidigt som jag då kana nerför skulle jag få Ludde att stanna där uppe. För han tyckte det var skitkul att gå ner där för "äventyr". Tillslut var jag iallafall nere och fick tag i det där jobbiga skyddet! Så fick jag gå en bit och så var det lite lättare på ett ställe att ta sig upp igen. Då tänkte jag att det var lätt att ta sig hem nu då.

Men NEDÅ! Då kommer det där sumpet som jag hade glömt fanns där! Jag har bara gått den här vägen på vintern när det vart is och man kunnat gå rakt över. MEN det var ju inte is nu! Så jag fortsatte gå en liten bit och sen kom det stockar! Gud vad lättat jag blev! För jag ville ju inte gå tillbaka.

Men hindret här var ju då att stockarna var blöta och hala. Som tur var så fanns det linor här. (kommer bild) Så jag fick ta hjälp av linorna för att ta mig över. Liksom jag hängde mig i linorna.