Alla har vi "hästmarddrömmen". Vissa tycker det är att hästen skenar sig igenom staketet och springer ut på vägen och blir överkörd.. Ungefär sådana marddrömmar. Väldigt hemska men dom finns ändå där. Och när det kanske är nära att hästen kommer igenom hagen och vägen är nära stallet så kanske en bild från marddrömmen kommer upp framför en. Man kan få panik men får skärpa sig och göra så att hästen inte tar sig ut.

Min marddrömm vet jag inte riktigt vad det är. Jag har några stycken typ.
Men en är t.ex:
"Jag rider och hästen börjar krångla och vi ska över en bro. Hästen blir rädd för vattnet. På sidorna är det staket. Men på ena sidan är det ett litet håll. Ett lagom stort håll för att ett hästben ska kunna få plats. När man går över så går hästen på sidan för den är så uppstressad. Så då trillar ena bakbenet ner där och jag hör ett knack. Jag slänger mig av hästen och kollar på benet. Det är av."

Men samtidigt så kommer jag ihåg för ungefär ett år sen.. Då red jag Py. Hon var en gammal tant som inte kunde hålla sig undan olyckor. Så jag satt med min mobil på varje lektion i slutet och bara väntade på ett samtal från ägaren att det hade hänt något. Att hon hade halkat och vrikat benet. Glidit ner, under tråden och ner i leran. Fastnat där och allt hopp var ute för henne.

Ungefär så kunde jag tänka. Snacka om att det var lite svårt vissa dagar att koncentrera sig på lektionen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/Matilda